Sen så är hon så rolig att man kan dö av skratt när hon drar någon av alla sina historier. Senast var den om när hon och barnmorskekollegan besteg Himalayas berg. Det var nyligen det. Tro inte att Cayenne drar sig för den typen av äventyr. Att hon fyllt sextio är för henne ingen begränsning. Vet inte om jag känner någon med samma självdistans som hon.

Som barnmorska lyssnar hon och lär av kvinnorna. Det finns inga "fall" som är för svåra för Cayenne. Inte om hon känner att det finns kärlek. Hennes förmåga till tillit är stor. Till kvinnan, till barnet, till livet! Många kanske tror att Sveriges kanske mest erfarna hembarnmorska är flummig, men Cayenne är skarp som bara den. Hon har bara ett sätt att se på födande och barnmorskeri som inte begränsas av medicinen och sjukhusens riktlinjer.

Jag är himla glad och tacksam över att ha henne som vän och kollega. Att ha fått ha förlossningar tillsammans med henne sedan snart 10 år tillbaka. Att få uppleva att kärleken övervinner rädslan, som på många håll är så central inom förlossningsvården.

Kärlek till Cayenne och till alla er andra!

Själv har jag alltid föredragit att inte skynda på momentet klippa navelsträng. De blivande föräldrarna är ju ofta omtumlade, mamman behöver pusta ut och barnet få en chans att "landa" innan man börjar stöka med att vända på den lilla, greja med sax och peanger. Inte sällan har det hänt att mamman krystat fram moderkakan INNAN navelsträngen blivit klippt (inte så konstigt egentligen, med tanke på att det i snitt tar 12 minuter för moderkakan att födas fram).

Idag var jag och lyssnade på ett föredrag om tidig och sen avnavling. Det var en barnläkare från södra Sverige, som gjort en studie i ämnet. Han berättade en hel del intressanta saker.  De barn som avnavlas omedelbart går miste om en dryg deciliter blod, som annars skulle ha gått över från moderkakan till barnet via navelvenen. För det friska fullgågna barnet finns tydligen stora vinster med att denna transfusion sker. Han väckte även tanken på att till o ch med de barn som föds "tagna" som vi ibland kallar det när de inte skriker omedelbart, inte har fullgod muskeltonus och dröjer mer än 30 sekunder med att börja andas, också rent hypotetiskt skulle vara hjälpta av att få denna deciliter friskt syresatt blod från placentan in i sitt blodomlopp.

Barn som inte börjat andas själva vid 1 min ålder behöver hjäp med att ventileras, det vill säga få ner luft ner i sina lungor. En barnmorska bland åhörarna, som hade arbetat på ett sjukhus i Norge, berättade att det där förekom att barnet fick denna hjälp  medan det fortfarande låg kvar på sin mammas mage. Fortfarande utan att navesträngen blivit klippt.

Föreläsaren hade också en del spännande att berätta om hur apor gör när det gäller avnavling. Var visst lite olika där, men ett exempel han fått från Skansen handlade om mindre apor, som födde uppe i träd och där ungen föll rätt ner tills fallet stoppades upp av navelsträngen som blev sträckt. Som att börja livet med ett bungy jump ungefär. Större apor som studerats kunde antingen gå runt efteråt med ungen i ena armen och moderkakan i andra, utan att riktigt veta vad den skulle göra med moderkakan. En annan hade gått runt efter hon fött med moderkakan släpande efter sig, navesträngen fortfarande fästad i barnet, som apan bar i sin famn. Irriterat sparkande på moderkakan då och då. Som om undrande vad det där var för jobbigt bihang.

Jag lärde mig också att detta med att navelsträngens pulsationer, efter att barnet är fött,  bara känns i de två navelartärerna. De som transporterar blod från barnet till placentan. Venen i navelsträngen, den som förser barnet med syresatt blod från moderkakan, pulserar inte. Så detta att vänta tills pulsationerna upphört är inget riktmärke för att den viktiga transfusionen från moderkaka till barn ägt rum. Om det nyfödda barnet befinner sig under mammans nivå kan blodet gå över på 30 sekunder. Om barnet ligger på mammas mage kan det ta lite längre tid. Enligt dagens föreläsare är det ingen bra idé att barnet hålls 40 cm eller mer ovan livmoderns nivå, då kan inte blodet gå över till barnet.

Varför då denna transfusion? Jo, vad jag förstod av dagens föredrag så får barnet syresatt blod, som kan vara av vikt för att barnet ska hålla ett bra blod värde och järnvärde under hela första året. Det finns också en betydande mängd stamceller i denna transfusion, samt antikroppar som skulle kunna ha betydelse för barnets försvar mot infektioner.

På svenska sjukhus verkade det, enligt föreläsarens runtringning, vanligare med tidig avnavling, även om man på vissa förlossningsavdelningar valt den sena varianten. Undrar hur det kan komma sig att man inte kan enas i frågan, då det ju helt uppenbart finns en hel del kunskap på området.

Tänk, att det alltid finns något att grunna på. Vilken tur!

Stor kram

Liisa

Jag skulle därför vilja kalla den som är med den födande kvinnan för "den som älskar den födande". Det kan ju i alla fall aldrig bli fel!!

Kärlek till alla män, partners, stödpersoner och alla er som älskar den födande kvinnan!

Susanna

Men jag är fortfarande odömande i det och står fortfarande för att det inte finns några sanningar. Jag kan fortfarande anpassa mig, lämna det som jag står för, hitta nya saker och forma om mig till det som behövs.

Men jag står nu för något:

Jag står för att den kunskap och metod som kommit till mig efter 100 tals födslar.

Jag står för att jag tycker att den är med effektiv än många andra metoder.

Jag står för att jag tror att dessa verktyg samt den stödmetodik som vi tagit fram kan leda tillbaka kvinnan till sin potential och partnern till sin kraft och förmåga att ge stöd.

Jag står för att verktygen har något unikt som ingen annan har.

Varför? Jo för att det inte är något som jag har kommit på, skapat, gjort. Nej! Den öppnar bara upp det som redan finns. Den fantastiska förmåga kroppen har - att föda.

Jag står för att detta är unikt, stärkande och såååååå effektivt.

När jag vet det. När jag har sett det såååå många gånger fungera bortom allt. Hur skulle jag kunna förneka det och säga att allt annat kan vara lika bra.

Nej. Från och med idag börjar jag att stå för att det jag gör till 100%!!!

Betyder det att jag slutar att vara lyhörd, öppen, flexibel, att jag förstår att vissa kvinnor behöver andra saker, eller göra det på ett annat sätt. Nej! Bara att jag står för att det jag gör och att det  kan hjälpa på ett så enkelt och så dynamiskt sätt.

Kärlek!!!!!

Susanna Heli

"Underbart! att få höra hur det gått för er. Känns fantastiskt att du vågade, att du hade stöd och fick vara aktiv och ha koll då du födde. Vi är glada att ha fått bidra med verktyg till dig och din sambo. Men glöm inte att verktygen bara är en hjälp att plocka fram förmågan som redan finns, hos dig och hos honom. Det var ni som gjorde det, du som modigt tog din rädsla i hand och hittade DITT sätt att föda, det bästa för dig och ert barn. Kan bara lyfta på hatten och gratulera. Njut av det första tiden med er lilla och glöm aldrig ditt eget mod och din kraft. Den har du med dig, inte bara i födandet - utan i hela livet! Varma hälsningar från Liisa"

All kärlek och tacksamhet till dig Liisa!!

Susanna

"Jag vill tacka er, för att ni fick mig att våga föda. Tacka er för en väldigt bra kurs och för en bra bok som jag läste 4 gånger....

Jag gick kursen då min förra förlossning, min första, gick så oerhört snabbt och jag vägrade föda så igen. Jag kände panik och rädsla genom hela förlossningen och minns bara en timme av kaos och panik och en enda värk!!!

Efter er kurs kände jag direkt att det var VI som skulle föda barn, inte bara jag, utan även min sambo. Det förändrade min inställning väldigt mycket. Jag förstod även sambandet mellan hur kroppen reagerar vid panik och rädsla och hur man genom andning kan få kroppen, lura kroppen egentligen, att agera helt tvärtom.

Jag beslöt ändå att bli igångsatt och få EDA bedövning, då min panik och rädsla var så pass stor. Förlossningen gick trots gele väldigt snabbt och från 5 cm till han var ute tog det knappt 40 minuter, men skillnaden från föregående gång (som tog 35 minuter utan bedövning) kan jag lätt säga att det är det häftigaste jag gjort!!!

Jag blev rädd, jag fick panik, men min sambo hade verktyg och lugnade mig. Han fick mig att sucka, att andas lugnt och vila mellan varje värk. Han påminde mig om att vara tung och andas lugnt. Jag hade mitt i allt kaos kontroll. en häftig känsla. Jag lät smärtan komma och förstod att den inte var farlig, att den förde mig närmare min son. Min sambo hjälpte mig tillsammans med en fantastisk BM på SÖS.

När krystvärkarna kom, som bara blev 5 stycken, finns det inte mycket smärtlindring som hjälper mot den tryckande känslan. Men jag minns en sekvens, jag stod upp lutande mot min sambo under de två första krystvärkarna. Jag minns känslan av att stå och tänka TUNG, och bara låta smärtan komma... När jag sen la mig ner för de tre sista krystvärkarna kom paniken krypande, nu skulle det värsta komma. Jag skrek och fick panik, min sambo sa åt mig att andas lugnt, att sucka, för jag hade ingen värk nu, att samla kraft och han påminde mig om resultatet, om vår son som var på väg.

Efter nästa värk var hans huvud nästan ute, helvete vad ont det gör, men jag var lugn. Konstig och märklig känsla, jag tänkte "snart är han här, TUNG, JA... Jannice, snart... sucka, ta några djupa andetag sen krystar du", jag såg ett slut på smärtan. Och två värkar senare var han ute!

3665 gram och 51 cm.

Stort tack! "

Tack själv och varmaste gratulationer till hela familjen.

För er som blir oroliga om jag har svävat iväg och blivit en flummig råsa bubbla så kan jag säga att allt annat finns kvar också. Det finns plats för adrenalin, parasympatiska nersystemet, oxytocin, m.trapezius, hypocapnia och allt annat roligt som finns också. Men detta är inte längre den enda verklighet som jag lever efter. Det finns mer och det är detta mer som jag inkluderat!! Och det är sååååå roligt!

Tacksamhet i mängder!!!!! Susanna

Ser fram emot en spännande vecka! Fylld med doulamöten och fortsatt arbete med att sprida detta!! Är såååååå tacksam för all feedback som vi får varje vecka och på familjeliv.se!! Är nu redo för att hitta en bokagent som kan hjälpa mig med att få den översätt till flera språk så att fler kan få ta del av den!  Så vad skulle krävas för att en sån ska dyka upp!!

Kram och en massa kärlek!! Susanna

Elsa i farten

Ibland känns det som att jag har svårt att hinna med min lilla Elsa. Idag får hon vara hemma från dagmamman och följa med mig på ett hembesök inför en planerad hemförlossning. De skulle också ha med sig sitt äldre barn, så jag hoppas det ska fungera bra. Vi har laddat med matsäck och böcker i väskan, då vi ska åka kommunalt ända till Vallentuna.

Imorgon hade jag också tänkt att Elsa skulle få hänga med mig, på ett annat hembesök. Då ska vi hälsa på familjen som jag bistod vid hemförlossning i måndags. Den underbara rödhårige lille prinsen. Det blir PKU-provtagning och lite allmänn uppföljning. Tror att Elsa tycker det är lite mysigt att få hänga på. Hon börjar intressera sig lite för mitt jobb och idag sa hon att alla jobbar med mammor som ska föda barn.

Ha en fin dag alla,

Liisa

Snyftkramar till er alla fina