Det svåraste i livet är när någonting tar slut. Slut som aldrig mer just den eller det.. Slut som över. Slut som.. ja.. jag vet inte.. bara längtan.. Samtidigt oändlig tacksamhet.. för detta slut gav mig mig själv tillbaka.. min kraft som jag för länge sen tappat bort för att jag trodde att jag var tvungen att vara god.. den gav mig tillbaka förmågan att välja för mig och insikten att älska också innebär ett ansvar att älska sig själv..

Jag är också oändligt tacksam för möjligheten att nu får skriva i Föräldrar & Barns Gravidnummer!! Äntligen ett forum där jag nu kan komma fram och verkligen uttrycka det som jag känner. Målet denna gång är att lämna medellinjen och våga kliva fram och sticka ut hakan. Hur spännande och läskigt som helst!!

Kramar! Susanna