Helt spontant styrde jag och min 17 åriga mellandotter kursen mot Gröna Lund i sommarkvällen. Vi slog på stort och utrustade oss med åkband. Första åket blev i "Vilda musen", barn-berg-och-dal-banan. Min höjdskräck slog till direkt, tankarna skenade iväg och jag var i kaoset fullständigt övertygad om att just vår vagn skulle lossna från sitt spår och falla mot asfalten. Ni fattar. Det var dödsångest och inget annat. Jag skrek och ångrade mig och fattade inte hur jag kunde varit så dum att utsätta mig och min dotter för detta självmordsförsök.
Efter det varvade vi ner med lustiga huset och andra lugnare attraktioner. Helt plötsligt kände jag bara en sån lust att utmana mig själv igen. Kanske för att se hur mycket jag kunde ta kontroll över min upplevelse av att åka något RIKTIGT läskigt. Tora höll på att tappa hakan när jag föreslog att vi skulle åka nya INSANE. För er som inte haft den äran handlar det just om vansinne, en slags berg-och-dal-bana där man sitter i en egen liten "hytt" som kastas dit och dit i rasande fart. Som att befinna sig i en centrifug utan väggar högt uppe i luften.
När vi stod i kön ploppade dyktekniken upp i mitt huvud. Barnmorskan Cayennes geniala insikt då hon tumlade runt i surfvågen där borta i San Fransisco och trodde att hennes sista stund var kommen. Hur hon kämpade och slogs med kraften i vågen, hur det skapade kaos och rädsla och drog henne längre ner i djupet. Hur hon tvingades att tänka om och då helt plötsligt tog beslutet att göra det helt motsatta. Att göra tvärtom. Sluta kämpa, ge efter. Följa med. Vad tror ni hände då? Jo, vågen tog henne strax upp till ytan och den luft hon så desperat behövde fylla sina lungor med. Genom att släppa kontrollen, som hon kämpat så för, skedde det häftiga att hon DÅ fick kontrollen tillbaka. Bara sådär.
Idag fick jag uppleva kraften, automatiken, det som är så galet häftigt. Denna dykteknik, som hela Föda utan rädslas metod faktiskt bygger på, som är så fantastiskt effektiv under födandet, som även fungerar för att förändra och ta kontroll över upplevelse av åkattraktionen Insane på Gröna Lund. Jag bestämde mig där och då i kön för att göra precis så. Tora trodde att jag fått en panikångestattack och att det var därför jag var helt tyst och okontaktbar. Så var det inte. Det var inte superlätt, det var otäckt att känna hur jag kastades hit och dit långt uppe i luften, men att jag var så tyst berodde på att det krävdes stor koncentration från min sida för att våga släppa taget. Att följa med. Att inte låta skräcktankarna spinna igång. Att inte börja kämpa emot. Att aktivt vara passiv.
Jag kunde inte kontrollera Insanes alla ryck, backar, svängar och upp-och-ner-färder. Jag kunde inte ändra det faktum att jag (med min höjdskräck) befann mig uppe bland molnen. Men med hjälp av dyktekniken kunde jag ändra och kontrollera min UPPLEVELSE av denna vansinnesfärd.
Kan nämna att det inte är första gången jag använder mig av dykmetoden och Susannas verktyg i andra sammanhang än just födande. Vet sedan tidigare att det fungerar väldigt bra hos tandläkaren. Är så galet imponerad över kraften i detta. Att aktivt välja att släppa taget, sluta kämpa emot, följa med och känna tillit. Styra sina tankar, sin andning, sin kropp. Vilket livsverktyg! Tänk att det skulle krävas en aha-upplevelse av denna kaliber för att få mig att börja blogga igen! Känns härligt att vara tillbaka.
Kärlek till er bloggläsare och en bild som visar "nycentrifugerad" mor och dotter på Gröna Lund
Liisa
