Jag tjatar ju om flöden - flow och utveckling. Att släppa taget och att vara. Men ibland tar det stopp. Stopp med en fet skylt framför ansiktet. Stopp där man inte bokstavligen kan röra sig framåt. Stopp som att hålla andan. Bara stopp. Det finns ingen poesi, inga metaforer, inga visa ord. När man står där i stoppet kan man antingen försöka fly ifrån det. Men det resulterar oftast bara i att man måste röra på sig hela tiden, göra något, prata oavbrutet. Allt för att slippa känna knuten. Man kan göra det och jag har gjort så många gånger förr.

Men samtidigt kan man välja att bara förhålla sig till det utan att försöka ta bort det. Att bara vara i det en stund. Inte vara duktig. Inte vilja ta bort. Nej, bara vara ett stopp en stund. För det magiska som jag upptäckte i dag var att ett stopp innehåller information. Information om något viktigt som jag behövde se. I stoppet, knuten, känslan, fanns kunskap om något som jag inte ens hade tänkt på. Det är så lätt att bara vilja vara i det som går lätt, det är ju såååå mycket roligare. Men ibland om vi inte dömer och värderar, finns det något i stoppet.

Under förlossningen kan det vara så både på ett kroppsligt, men också mentalt plan. Under en förlossnings som jag deltog i gick förlossning väldigt fort fram. Vi jobbade med verktygen som hjälpte henne att inte motarbeta, utan att följa med. Men hon tyckte att det var jobbigt. Så hon sa om och om igen "Jag vill bara vila", "snälla kan jag få vila". När hon var helt öppen la plötsligt kroppen ner. Värkarna försvann helt och hållet! Inget! Helt tyst! Egentligen händer det ibland. Men det är väldigt sällan det får vara så på sjukhus. Men den här gången var det underbara Cayenne. Kvinnan blev frustrerad, trodde att att det var något fel. Barnmorskan bara sa att det är ju det här du bett om så passa på. Och så log hon och gick ut för att skriva journal. Kvinnan bara satt där, frustrerad, undrandes. Jag hämtade te och vi började prata. Först småpratade vi bara. Men sen började hon prata om "stoppet". Hon sa att hon inte riktigt var redo. Inte visste om hon var redo för barnet. Hon hade en del i bagaget så det fanns en massa känslor som hon inte riktigt orkat förstå. Förlossningen kom igång någon timme senare. helt av sig själv, utan stimulering. Stoppet blev något bra och släppte fram något.

Så idag försöker jag att bara låta stopp vara stopp. För efter ett stopp kommer flöde igen

I dag såg jag att jag fått en så fin recension på Bokus av en födande. 5 stjärnor i betyg och denna underbara text!

Oumbärlig
2010-01-03 - Mamma-Karin
10 dagar innan mitt andra barns födelse fick jag hem den här boken som jag plöjde igenom och tack vare den blev min andra förlossning helt fantastisk. Jag gjorde det mesta hemma arbetet hemma och var bara på förlossningen i 30 min. Där fanns flera konkreta tips i boken som jag hade stor hjälp av under hela förloppet. Helt fantastiskt!

Underbara liv! Susanna