I senaste numret av Jordemodern, barnmorskornas egen tidning, ställer sig barnmorskan Ingegerd Hildingsson (min gamla lärare från morskis i Västerås, som jag redan då tyckre var en ovanligt klok kvinna och barnmorska) frågan hur det kan komma sig att det i Sverige är lättare att få en operation utförd utan medicinsk anledning (planerat kejsarsnitt) än att föda sitt barn planerat hemma, utan medicinska ingrepp. Det är en spännande fråga att fundera över. Det finns nog kvinnor som kan intyga att det inte alltid är lätt att få det där planerade kejsarsnittet som man vill ha och det finns kvinnor som önskar men inte kan föda hemma, bl a av ekonomiska skäl. Varför är det provocerande med kvinnor vars önskningar och krav går utanför normen? Utanför ramarna för "hur man gör". Precis som Ingegerd tycker jag att dessa kvinnor oftast är de intressantaste och de som jag har mest att lära av. Dessa kvinnors val och önskningar är inte tagna ur luften, de må skilja sig (eller inte) från hur jag tycker att de ska göra, men bakom finns deras egna skäl. Skälen som ligger till grund för hur de väljer och vill ha det. Ibland känns det som att alla kvinnor bara borde respekteras rakt av när det gäller detta. Att de själva ska ha rätt att välja och bestämma. All makt åt kvinnan själv. Men sedan när det kommer till rädslan och kejsarsnitten....där tror jag ändå att de bakomliggande skälen måste få komma ut i ljuset. Vill hon inte föda pga att hon tidigare förlossning inte kände sig väl omhändertagen? inte upplevde sig sedd och respekterad? Då är det inte födandet hon är rädd för, utan rädslan är kopplad till något annat. Då är det inte rimligt att kvinnan ska utsätta sin kropp för en stor bukoperation för att försäkra sig om att slippa föda utan stöd och respekt.

Det var dagens funderingar.

Nu - natti, natti!