Har nu sovit två nätter hemma i egna sängen. Underbart skönt, men första morgonen vaknade Elsa kl 04 (måste erkänna att även jag kände mig ganska pigg vid den tidpunkten) och nu imorse var det omäsnkliga kl 03 som gällde. Hungriiiig! Hojtade hon hur vaken som helst. Lägemheten är råkall och mina fötter konstant frusna. Upp å fixa frukost.

Första arbetsdagen på barnmorskemottagningen igår. Alltid mycket att komma ikapp med efter 2 veckors semester. Alla fina mammor som går hos mig. Någon har hunnit föda, henne ska jag ringa idag. Kommer att sakna henne, hon har varit så cool under sin graviditet. Aldrig klagat eller oroat sig. Hoppas hon har det underbart med sin nyfödda flicka.

Kan inte låta bli att undra vart vi är på väg här i landet, när en gravid kvinna som snart ska föda inte kan få hjälp av samhället med bostad när hennes andrahandskontrakt löpt ut och hon inte lyckats hitta någon bostad själv. När hennes utsparkade karl missbrukat upp det mesta av pengarna och hon står själv med ansvaret för ett barn och ett snart på väg. Utan kunskaper i svenska språket får hon flytta till ett hotellhem i en förort på andra sidan stan. Hur ett samhälle tar hand om utsatta människor är som ett slags mått på samhället själv. Är det någon meer än jag som oroar sig över vart vårt samhälle är på väg?

Hoppas jag överlever denna långa arbetsdag utan att somna stående! Och att vi snart är tillbaka i gängorna igen. Önskar er en vacker vinterdag.

Liisa