Två dagar har vi vandrat i Iguazu fallen. Det har så klart varit oslagbart att se dessa vattenfall! Power utan dess like. Stora, många, magnifika. Fjärilar i tusental som sätter sig överallt på ens kropp. Många stunder av att bara sätta sig ner och ta in detta oslagbara.

Iguazu fallen

Samtidigt kunde inget slå dag 2. Vi började med att gå en led som inte så många går. En liten bit bort från de stora fallen. Stigen var underbar, lerig, tät djungel runt oss. Det var säkert 40 grader varmt. Det är en märklig känsla när det är så där varmt. Det finns ingenstans att ta vägen. Paniken kan kännas närvarande. Lite som när man föder. Man kan inte lämna. Det finns inget annat att göra en att fullständigt släppa taget. Låta svetten rinna, hjärtat banka, huden värka.

Men sen efter en timme ( ok kanske inte som när man föder) kommer vi fram till ett mindre vattenfall! Som man kan bada i. Det går inte att beskriva den känslan heller. Eller kanske är det just efter att ens barn fötts och befrielsen kommer.

Vi kastades i. Jag njöt som jag aldrig njutit. Ljudet av vattenfallet dånade och vattnet rörde sig hela tiden. Det var nästan bara vi där. Vilket äventyr! Vilket mirakel! Att det finns dessa mirakel på jorden får mig att le och att jag får uppleva dem!

Ett dopp i vattenfallen!

Vad kan jag säga! Kramar och värme. Susanna