När jag skulle åka till Argentina beklakade jag mig för Liisa om att det inte finns några ridhjälmar för mig och Mira när vi ska rida här I Argentina. Men största passion och djupaste engagemang exploderade Liisa ut i en passionerad uppläxning av hur det är just det som kan få en att känna att man lever. Hur allt säkerhetstänk tar bort en del av livslusten. Att rida med vinden i håret, att känna livet. Jag var lite avvaktande och lät henne hållas

Men nu förstår jag! I Argentina finns det inget säkerhetstänk. Taxibilarna kör med vidöppna fönster, utan bälten och för fort. Vinden fullständigt griper tag i en. Bussarna öppnar och stänger dörrarna utan att nästan stanna så rytmen aldrig bryts. Man får slänga sig av och hoppa på bäst det går. Man rider helt utan hjälm och håret virvlar. Det finns inga tidtabeller för något, bussen kommer någongång. Det mesta är helt irrationellt och helt utan funktion.

Men gud vad skönt det är!!!!!!! Jag förstår att det också orsakar en massa lidande - men just här och nu är det det enda rätta för mig. För det ger mig livet tillbaka. Det hjälper mig att andas. Tack Argentina! Och tack Liisa, du är det bästa som hänt mig! Hoppas du har det bra där i Thailand och att du hittar din livslust. Vilken gåva..

Kramar!

Susanna