Alldeles ny svensk forskning visar att vi inte kan vara säkra på att förlossningsförberedelse och profylax är så effektivt som vi barnmorskor (och andra som jobbar med förlossningsförberedelse) vill tro. Förlossningen och upplevelsen av densamma är inte i så hög grad beroende av huruvida vi har eller inte har gått kurs för att förbereda oss.

Vad vi däremot VET, därför att forskning har visat oss och upprepat forskning har bekräftat det, är att STÖD under förlossningen har betydelse. För upplevelsen, utfallet, amningen, anknytningen - You name it! Därför kändes det väldigt bra att idag förmedla kontakten mellan en av "mina mammor" som går hos mig under sin graviditet och en av våra alldeles underbara nya doulor här i Stockholm. Jag bara VET att stödet är DET. NYCKELN för en tjej som livet inte alls varit snäll emot. För henne vars självkänsla och kroppskontakt är dålig. För henne vars kropp nyttjats utan tillåtelse av andra. För henne som livet inte bjudit varken stöd eller trygghet.

Födandet är en enorm möjlighet att återerövra integritet, självkänsla, tillit, kärlek till den egna kroppen. Känslan av kontroll och makt i det egna livet. I denna process kan en doula vara ovärderlig. Tänk att vi så lätt inom förlossningsvärlden försöker hjälpa på sätt som ibland är krångliga och blir fel. För i slutändan så blir det alltid dags. Dags att föda och det är DÅ det avgörs. Vilken tid och vilket STÖD finns då för den sköra och utsatta kvinnan, hon som behöver det som mest?

Ett gott och kontinuerligt stöd borde vara en rättighet för alla svenska kvinnor. Kanske är detta vad vi nu ska strida för, på samma sätt som kvinnorna på 70-talet stred för rätten till smärtlindring. Den rätten är såklart viktig och att valet är kvinnans, men smärtlindring leder aldrig per automatik till trygghet och en positiv och stärkande upplevelse av att föda.

Upp till kamp!

Liisa