När blev det såhär? När började jag skjuta upp alla viktiga saker som jag måste få gjorda? Ibland lurar jag mig själv lite för att slippa känna av göromålen som pockar på och behöver bli gjorda. Som i morse, då jag började med att damsuga köket och halva vardagsrummet (förlåt, stackars grannar!), bara för att jag vet att jag efteråt känner att jag varit duktig och fått något gjort. Även om det inte var just DET, som EGENTLIGEN hade behövt bli gjort. Känna igen sig? Någon?

Lata Liisa