Hej alla,

Det svåraste med att försöka komma ut med den kunskap jag samlat på mig under snart 10 år är att kunna acceptera kritik, eller att man blir missförstådd. Att försöka stå för någonting utan att trampa någon på tårna och att bli placerad i olika fack. Jag vet att det ingår och att det är bara att tugga i sig det - om man vill nå ut.

Men det är såååå svårt! Läste kommentarerna på familjelivs hemsida efter chatten och deras artikel. Artikeln hade tagit fram framförallt det sista verktyget - tankens kraft - att säga ja. Kritiken från några läsare handlade just om att lägga mer "skuld" på kvinnan om hon inte kan ligga där och skrika ja. Hur många hellre använde ljudet och bara lät födandet ske. De som läst boken vet att det är det sista verktyget som är menat som en sista möjlighet att använda om man känner att man låser sig helt. En upplåsningsmekanism som kan fungera om inget annat gör det. Något man kan prova under tre värkar för att känna i sin egen kropp om det gav gensvar eller inte - om det kändes bra eller inte - och sedan bestämma om man vill fortsätta med det - eller inte. 

Innan man kommit till den punkten har man jobbat med andningen, den mjuka lugna, kopplad till trygghet och tillit. Man har mött värkarna med tyngd och avspänning i vilken position man själv önskat, aktivt eller passivt. I slutet (eller när man vill) har man använt röstens kraft för att möta trycket och för använda buktryckets enorma hjälp. Det sista verktyget finns där som en nyckel, en möjlighet om man hamnar i en känsla eller låsning som man inte hittar ur. Då kan detta vara en väg - en bland 100 andra. Många gånger behöver man det inte ens - då man är fullt nöjd med rösten eller något annat.

Min övertygelse är att det inte finns några sanningar. Ett sätt för alla gravida. Eller att det handlar om att "lära" gravida hur man föder. Kroppen kan föda och jag brukar säga "whatever works". Men min övertygelse är att om man är fast i rädsla eller stress är det svårt att komma i kontakt med det som är ens egen "sanning", ens eget sätt att föda och många gånger vet man inte själva att det var det som hände, att det var därför det var svårt, eller negativt. Jag brukar tänka att det enda jag vill göra är att visa kvinnan genom tre värkar att det finns en annan väg, sedan efter tre värkar känner hon i sitt eget inre - om hon vill fortsätta. Det är det som är så bra med kroppen, den vet, den säger ja eller nej, utan krussduller. Det är aldrig jag som kommer och säger, gör si eller så, rätt eller fel. Det är alltid kvinnan som väljer.

Det är utifrån detta sätt att jobba, där kvinnor har utifrån sig själva, sin kropp och sin person, sagt ja eller nej, som jag har valt ut de verktyg som verkar fungera mest effektivt. Verktygen har kunnat hjälpa 100 tals kvinnor att bryta eller förändra det som inte fungerar, det som blockerar eller hindrar. Så att de kunnat hitta sitt sätt att föda, sin inre kunskap, sin önskan och det som varit bäst för dem. Det finns inte "ett" sätt att föda, inte heller handlar det om att ligga där och vråla ja och allt löser sig Utan det finns lika många sätt att föda som kvinnor, där ja är ett sista verktyg som kan kanske hjälpa henne att låsa upp en blockering, eller följa med. 

Om du har några tankar om vad som är viktigt för att nå ut? Vad som är "no nos"? Vad behöver du? Vad behöver du inte? Skriv i kommentarerna så hjälper du oss!

Tack alla för att jag får växa, både genom kritik och all bekräftelse jag får! Kram susanna