Det är ok att skratta under förlossningen…

22juni ’09

Hej alla fina,

Jag har alltid varit en "doer". Jag har satt upp mål, genomfört dem och satt upp nya mål. På det sättet har jag tagit mig fram i livet. Jag har varit fotograf, skådespelare, regissör, undersköterska och hundra små yrken däremellan. Det har varit effektivt och jag har uppnått mycket. Men det jag har glömt att göra är att skratta. Någonstans i allt har jag tappat bort skrattet, det enkla, varje dag, busiga skrattet. I helgen, med barnen, började vi busa. Vi började med ett tjittelkrig. Enkel och helt hysteriskt roligt. Hela helgen har vi attackerat varandra och tjittlats. Så enkelt och så roligt. Och det har vi fortsatt med. Just nu hoppade min 12-åring på mig och vi hade en utmattande tjittel kamp :) jag inså också att det antagligen är sista året som jag är starkare än honom..

Jag brukar försöka ta med skrattet in i förlossningsrummet. Det är så himla allvarligt att föda i dag. När man uppmuntrar skrattet, är det mycket svårare att vara i lidande. Det är lidandet som kan vara den stora utmaningen i mötet med smärtan och om man skrattar minskar lidandet. Det är nästan omöjligt att stanna kvar i det negativa om man skrattar. Det händer också så otroligt mycket roligt under en förlossning och ibland är det det absurda i situationen som är det roliga. Jag kommer ihåg när jag läste Hannah Graafs blogg och hon var inne på förlossningen för att föda. Många hade tydligen reagerat på att hon bloggade medan hon födde men jag tyckte det var helt hysterisk roligt när de la ut bilder på när de lekte "hitta Peter" (tror att hennes man hette så). De flamsade och fotade honom i absurda poser när han gömde sig. Jag tycker att man får flamsa, skratta åt det ibland absurda som händer. Det tar inte bort att det också kan få bli allvarligt, tyst och magiskt. Att det ibland är svårt, tufft och att man behöver respekt och kärlek. Det gör det hela bara lite lättare, enklare, mindre allvarligt.

Så våga flamsa, skratta, busa och släpp in vardagen i förlossningsrummet..   

Hjälp! Nu anfaller en tjittlande galen son :) igen!! Kram Susanna

Detta inlägg är publicerat i Okategoriserad. Bokmärk permalink. Skriv en kommentar eller lämna en trackback: Trackback URL.

Skriv en kommentar

Din epostadress delas eller publiceras aldrig

Du kan använda dessa HTML-taggar och attribut: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

  • Bloggarkiv