Jaha, då var det gjort. Anställningsintervjun på en ungdomsmottagning. Ibland har man flow och andra dagar oflyt, på ren svenska. Dagar som innehåller anställningsintervjuer borde alla ha rätt till flow, men det kan jag tala om, att idag var en dag som bara kan sammanfattas med OFLYT. I alla fall första halvan av dagen. Jag hade bestämt mig för att vara duktig och återuppta tränandet såhär efter att ha legat av mig lite på solstolen i Turkiet. Kom med andan i halsen till ett SATS pass som heter satscorepuls-nåt. Det handlade om att stå på en slags oval step-up-bräda som var gungig och instabil och göra en massa olika övningar och rörelser. Bland annat skulle man hoppa i sidled över fanskapet och strax fick jag en stark känsla av att en storvurpa flåsade mig i nacken och valde att modifiera rörelsen kraftigt. Vilket ledde till att jag istället för hoppade klev över brädan samtidigt som jag kollade ner på brädan i rädsla för att missa brädan, kliva snett och dratta på arslet. Jag behöver nog inte tillägga att jag var totalt i otakt med både musiken och resten av gänget där inne. Eftersom jag kollade ner på brädan hela tiden såg jag det inte, men det lär de andra ha gjort eftersom jag vi ett tillfälle hörde instruktören säga att vi skulle titta rakt fram. Något jag låtsades inte höra.
Detta misslyckade träningspass ledde till att jag blev sen iväg till anställningsintervjun och var tvungen att smsa mig 10 min sen. FASEN! Trodde aldrig att JAG skulle vara så klantig att jag inte skulle lyckas hålla tiden vid ett så viktigt tillfälle. Väl där träffade jag två trevliga personer som ställde jättebra och vettiga frågor, som jag av nån anledning svamlade ur mig konstiga och pladdriga svar på. Blev på nåt sätt osäker på att jag inte tidigare jobbat med ungdomar samt att det efter en stund visade sig att det var en tjänst och inte ett vikariat jag sökte, vilket jag hade missat alternativt blandat ihop med ett annat jobb jag sökt som var ett vikariat. Hursomhelst kändes det flummigt å pinsamt att inte vara helt klar över vad det var för typ av jobb jag sökte. Har faktiskt ingen aning vilken typ av intryck de fick av mig, men jag är på nåt sätt rätt klar över att JAG inte hade valt att anställa en person som var på det sätt som jag upplever att jag framstod vid intervjun idag. Så det känns ju inte direkt lovande, men eftersom jag tror att allt har en mening, även knasiga dagar som denna, så försöker jag att bara känna tillit till att det blir som det blir och att det blir det bästa. Hoppas din dag varit en dag med FLOW.
Kram Liisa
2 kommentarer
Hej fina.
Upplever man inte flow, är det inte rätt väg. Jag tror det är universums sätt att hjälpa oss känna vilken väg som är rätt, eller vilka val som går emot detta, för just oss. Allt blir som det ska ändå i slutändan!
Kramar
Tack Noomi! Jag tror som du å har ju heller inte hört nåt från det jobba jag hade oflyt då jag sökte! Ha, ha! Tror som du att det mesta brukar bli som det ska i slutändan, ändå är det lätt att tänka, tänka, tänka och tro att man ska komma fram till det rätta, istället för att bara gå på direkta magkänslan! Kram tillbaka!