Hej kära vänner,

Har inte hunnit skriva på flera dagar då jag har haft en hektisk helg då jag flyttstädat. Usch! Verkligen jobbigt. Tänkte att det skulle vara bra för att avsluta den epok som flytten symbolikst står för. För ett år sedan separerade jag efter en lång relation, men vi valde att ha kvar vår gemensamma lägenhet tills nu. På ettårsdagen blev den såld, det kan man kalla symbolik. 

Onekligen och oundvikligen, för detta min tankar till hur saker börjar och slutar hela tiden. Hur detta är livets oundvikliga hjärtslag. Det är som en enda stor rörelse som pågår i det stora och i det lilla. Värken har en början och ett slut, vilan har en början och ett slut, öppnandet av livmodermunnen börjar och slutar. Slutet är alltid en början. När du öppnat dig till 10 cm har livmodermunnen fullgjort sitt syfte, då börjar något annat.

Kärleken kan också ha en början och ett slut. Men med slutet kan en ny början uppstå. Jag ser fram emot alla nya början som kan uppstå i mitt liv och jag ser tillbaka med enorm tacksamhet och kärlek på allt som varit. 

Vet inte varför, men mina tankar vandrar till en förlossning som jag deltog i där paret kanske skulle skiljas. Oftast är ju förlossningen kopplad till glädje och förväntan, men inte alltid. Ibland är kärleken inte drivkraften till barnets födelse, utan det kan vara slutet. För den här kvinnan handlade det mycket om att stå upp för sina behov. Att kräva att bli sedd, hjälpt, stöttad och buren, så som hon bar livets ursprung i sin egen kropp. Tyvärr kunde de inte mötas i detta. Trots det var han med under hela förlossningen och gjorde så gott han kunde.

Trots den enorma känslomässiga smärta som fanns med, fanns det också en annan energi. Den energi som föds när vi blir sanna mot oss själva. Hon stod där och födde (hon stod faktiskt bokstavligen och födde på sina egna ben), på sina egna villkor, på sitt sätt. För henne var detta ett viktigt steg, ett smärtsamt slut, men också en början. Kanske även en början för honom. Men likväl en början för den lilla pojken som valt att komma rätt in i ett slut... men med en början inbäddad i sin varma mjuka lilla kropp...

Glöm inte att tänka en god tanke om dig själv och alla modiga beslut som du tar!

Kram Susanna