I dag hade jag ett samtal med en patient som går hos mig. Vi pratade om hur hennes kropp tvingar henne att ta tag i sin högpresterande identitet. Det gick inte att fortsätta som tidigare. Det har varit en otroligt viktig resa för henne och hon kan nu tillåta sig att vara, vila och att inte prestera. Med lite hjälp kan hon idag se meningen i det lilla, att det fanns något för henne att lära sig från detta. Hon hade lika bra kunnat bli frustrerad, känt sig fångad, och anklagat kroppen för att svika henne.

Istället har hon kunnat vända det till något viktigt, något som faktiskt förändrar hennes relation till sig själv för alltid. Detta kunde vi i samtal också sprida vidare till förlossningen. Att tillåta sig att vila, vara och inte prestera. Ibland kan det vara absolut nödvändigt att vara fokuserad, målinriktad och prestera. Men ibland behöver man bara lägga ner. Sluta att fokusera. Bara vara. Inte göra. Vila. Sova. Så var tillåtande även under förlossningen. Kroppen gör det den behöver göra även om du vilar.

För att vila, lägga ner, bara vara, behöver du trycka på dessa beteende knappar.  Alla våra beteenden har några "cues" som får kroppen att fatta "aha" det är dags att sova, springa, skratta, gråta, vila, plugga. Det går inte så bra att lägga sig att sova bland människor, med ljuset på.

Vilka "cues" finns för detta betende - att sova. Jo, att släcka ner, inte prata, vara stilla, något monotont som beröring på ett och samma ställe. Om det är aktivitet som behövs då är det motsatsen, in med luft, tänd ljuset, rör på dig. Så fundera på vilka "knappar" du behöver trycka för att skapa balans under just din förlossning. Vad har du för cues?

Kram och glad påsk!

Susanna