När jag kom till Thailand för kursen International Short Course Training For Midwifery visste jag inte mycket om hur den thailändska mödra och förlossningsvården var utformad. Inte heller hade jag under de tillfällen jag tidigare vistats i landet som turist, haft möjlighet att få någon djupare inblick i det thailändska samhället eller kulturen. Däremot hade jag erfarenhet av att arbeta med mödra, förlossnings och BB vård i Sverige sedan 2001. Det var med de “glasögonen” jag blev introducerad till vården av gravida och födande kvinnor i nordöstra Thailand. Väldigt mycker var annorlunda och oftast tyvärr inte på ett positivt sätt. Det kändes stundtals som en resa tillbaka i tiden. Min upplevelse är att mycket har hänt på kort tid inom detta område i Thailand, och framstegen har i första hand omfattat den medicinska utvecklingen. Thailand är ett av de länder i sydostasien som på kort tid lyckats minska mödra och barnadödlighet på ett föredömligt vis. Majoriteten av de födande kvinnorna i Thailand föder på sjukhus med assistans av utbildad personal. Men barnmorskeprofessionen är svag och utvecklingen av omvårdnaden har inte skett lika framgångsrikt, enligt min uppfattning. Den gravida och födande kvinnan ges få möjligheter att påverka, välja eller vara delaktig i sin vård. Under min tid i Thailand har jag varit med på en del förlossningar. Med dessa iaktagelser i bagaget, har jag funderat mycket på vad de gravida kvinnorna här i Thailand har för förväntningar på och hur de sedan upplever sina förlossningar.

Av de omkring sex förlossningsavdelningar vi varit på under vår tid i nordöstra Thailand så har de alla varit mer eller mindre likartade. En har utmärkt sig genom att den förutom den vanliga vården även haft ett rum för vad de kallade “natural childbirth”. De kvinnor som valt föda i det rummet fick uppleva en mer “birth center”-lik miljö, kunde ha anhöriga med sig, fick röra sig fritt i rummet, äta och dricka under förlossningen, blev inte klippta och fick föda i valfri position.

Natural childbirth i Thailand
Det vanligaste sättet att organisera förlossningsvården var att man hade ett slags intagsrum, dit kvinnan togs allra först för en första kontroll. Annars gällde en uppdelning så att de kvinnor som var i latens eller öppningsfas låg i ett större gemensamt rum. I detta rum kunde anhöriga på vissa sjukhus släppas in, dock ej fritt utan i mån av behov (personalens bedömning av kvinnans behov av stöd) arbetsbelastning (om det var rushigt ville man inte ha några som gick i vägen) och ibland enligt besökstider. Blivande pappan räknas i gruppen anhöriga och har ingenstans där vi varit setts som en självklar person att närvara under förlossningen. Detta rum benämndes “attendent room” och kunde ha plats för 5-10 kvinnor, beroende på sjukhusets storlek. Vissa förlossningsavdelningar hade även några sängar i ett separat rum för kvinnor med komplikationer i graviditet. När kvinnorna i attendent room var helt öppna flyttades de in i Labour room. Därinne fanns 2-3 enkla förlossningsbord. Där inne krystade kvinnan, inte sällan fanns mellan 5-15 personer i rummet, personal och studenter i grupp. Så snart kvinnan blivit sydd flyttades hon till ett rum med några sängar som var för de kvinnor som redan fött. Där låg de för observation i två timmar innan de kördes vidare till BB. Min uppfattning var att ju större sjukhus, desto mer uppdelad var vården. Så att varje sköterska var kopplat till sitt område, sitt rum. Vissa var stationerade i intagsrummet, andra i attendent room och ännu några andra i labour room.

Förlossningssängen
På några förlossningsavdelningarna kunde det se annorlunda ut, där kunde vi träffa barnmorskor som var kompetenta att arbeta i alla de olika rummen och roterade mellan dem. Det förekom ibland även att det fanns privata rum för kvinnor i latens eller öppningsfas. Dessa användes bara av kvinnor som var så kallade “privat cases”. De hade fått sin mödravård av en läkare via dennes privata mottagning och förlöstes sedan av densamme på det sjukhus han eller hon var anställd som specialist.

Detalj från attendent room
Sedan 1980 talet har det i Thailand skett en hospitalisering av förlossningsvården. Under samma tid har Thailands mödradödlighet minskat från 374,3/100 000 (1962) till 9,8/100 000 (2006). För de födande kvinnorna har förändrade omständigheterna runt dem när de föder inneburit en förändring från att föda i en bekant miljö med stöd av sina familjemedlemmar till att föda i sjukhusmiljö tillsammans med flera andra kvinnor och behöva genomgå olika obstetriska interventioner utan stöd av anhöriga. Något som tycks uppfattas av många kvinnor som ett pris de måste betala för en att i gengäld få en medicinskt säker vård för sig och sitt barn.

Morgonrapport på förlossningen
För att bättre kunna förstå barnaföderskans roll och situation behövs viss kunskap om det kontext som den thailändska kulturen utgör. Trots att förändring och utveckling sker så präglas det thailändska samhället av rigida hierakier på många olika områden och detta påverkar individens möjlighet till självständigt och kritiskt tänkande. Thailands folk är religiösa och ca 95 % bekänner sig till buddhismen, i vilken karma och pånyttfödelse är centrala begrepp. De handlingar en person utför i detta liv lägger grunden för samma persons förutsättningar i nästa liv. Även om flera gamla traditioner är utsatta för förändring så lever många kvar, såsom att visa respekt för äldre personer, för munkar, föräldrar, lärare och läkare. Respekten omfattar även annan hälso och sjukvårdspersonal, som ses som välgörare, då deras uppgift är att hjälpa människor till förbättrad hälsa.

När det gäller den födande kvinnans reaktioner på smärta finns i Thailand en uppfattning att det är omoget och barnsligt att uttrycka sin smärta genom att leva ut den. Att kunna hålla den inom sig och klara av att hantera den under tystnad visar på mognad, att vara redo för moderskaper och ansvaret över ett barn.
Som en fortsättning på detta kommer jag snart att blogga vidare om detta, men då med fokus på den kunskap som finns om thailändska kvinnors upplevelse av barnafödande. Så håll utkik, har även själv intervjuat några kvinnor och kommer att dela med mig av det.