Fel hur man än gör!

9
mars ’10
Av Susanna

Att det är en kvinna som föder finns det ingen som säger emot. Det är självklar och enkelt. Att kalla henne för "kvinnan", eller "den födande kvinnan" är därför enkelt. Men vad ska man kalla den andra personen för? Här är det inte längre lika självklart och enkelt. Gud vad vi har vänt och vridigt oss själva in och ut för att hitta ett sätt som är rätt och inte förminskar någon. Men när vi säger mannen så känner de som inte lever i hetrorelation sig kränkta. När vi säger partner känner de som inte har en partner, utan lever själva, sig utsatta. När vi säger stödperson känner mannen sig avpersonifierad och förminskad. Nej det är inte lätt det här med att försöka möta alla.

Jag skulle därför vilja kalla den som är med den födande kvinnan för "den som älskar den födande". Det kan ju i alla fall aldrig bli fel!! :)

Kärlek till alla män, partners, stödpersoner och alla er som älskar den födande kvinnan!

Susanna

Posted in Okategoriserad | Kommentera

Att stå för något…

8
mars ’10
Av Susanna

Från att ha varit en upptäckare, deltagare, medpassagerare, iaktagare, har jag plötsligt blivit en förvaltare, ledare, förare och talare. Från att ha varit helt öppen, utan åsikter och mottaglig, står jag nu för något. Jag har inte riktigt förstått det själv förrän i går. Att jag lämnat ett stadium och gått in i ett annat. Två underbara vackra själar hjälpte mig att förstå detta. Tack!!!

Men jag är fortfarande odömande i det och står fortfarande för att det inte finns några sanningar. Jag kan fortfarande anpassa mig, lämna det som jag står för, hitta nya saker och forma om mig till det som behövs.

Men jag står nu för något:

Jag står för att den kunskap och metod som kommit till mig efter 100 tals födslar.

Jag står för att jag tycker att den är med effektiv än många andra metoder.

Jag står för att jag tror att dessa verktyg samt den stödmetodik som vi tagit fram kan leda tillbaka kvinnan till sin potential och partnern till sin kraft och förmåga att ge stöd.

Jag står för att verktygen har något unikt som ingen annan har.

Varför? Jo för att det inte är något som jag har kommit på, skapat, gjort. Nej! Den öppnar bara upp det som redan finns. Den fantastiska förmåga kroppen har - att föda.

Jag står för att detta är unikt, stärkande och såååååå effektivt.

När jag vet det. När jag har sett det såååå många gånger fungera bortom allt. Hur skulle jag kunna förneka det och säga att allt annat kan vara lika bra.

Nej. Från och med idag börjar jag att stå för att det jag gör till 100%!!!

Betyder det att jag slutar att vara lyhörd, öppen, flexibel, att jag förstår att vissa kvinnor behöver andra saker, eller göra det på ett annat sätt. Nej! Bara att jag står för att det jag gör och att det  kan hjälpa på ett så enkelt och så dynamiskt sätt.

Kärlek!!!!!

Susanna Heli

Posted in Okategoriserad | 1 Comment

Om att stödja…

3
mars ’10
Av Susanna

Att ge stöd handlar om att få kvinnan att växa, ta tillbaka sin egen kraft, känna att det var hon som gjorde det. Där processen leder till att hon förstår att det var hon - bara hon. Denna förmåga har Liisa. Att få jobba med henne är en gudagåva och en sådan expanderande och närande relation. Hon är detta i sitt väsen. Hon gör det för att det är det hon är ämna att göra. Kunde därför inte låta bli att ta med Liisas svar till en av våra kursdeltagare som skickade in och tackade oss för det som de fått genom boken och kursen. Svaret säger allt om denna fantastiska kvinna och barnmorska.

"Underbart! att få höra hur det gått för er. Känns fantastiskt att du vågade, att du hade stöd och fick vara aktiv och ha koll då du födde. Vi är glada att ha fått bidra med verktyg till dig och din sambo. Men glöm inte att verktygen bara är en hjälp att plocka fram förmågan som redan finns, hos dig och hos honom. Det var ni som gjorde det, du som modigt tog din rädsla i hand och hittade DITT sätt att föda, det bästa för dig och ert barn. Kan bara lyfta på hatten och gratulera. Njut av det första tiden med er lilla och glöm aldrig ditt eget mod och din kraft. Den har du med dig, inte bara i födandet - utan i hela livet! Varma hälsningar från Liisa"

IMG_5071All kärlek och tacksamhet till dig Liisa!!
Susanna
Posted in Okategoriserad | Kommentera

Om att våga

2
mars ’10
Av Liisa

Det är så fantastiskt härligt att få ta del av hur en kvinna, som bär med sig rädsla från tidigare kaotisk förlossning, med hjälp av sin man och stöd av barnmorska, avväpnar rädslan och gör födandet till något hanterbart, häftigt och kraftfullt. Inte utan smärta, men med en känsla av att ändå ha den där positiva kontrollen, förmågan att faktiskt välja hur värkarna ska mötas och hanteras. Ta rädslan i hand, inte låta sig skrämmas eller försvinna i kaos. Visst, tappa taget lite grann, när födandet är som mest intensivt, men ta emot stödet, hitta tillbaka. Lyfter på hatten och gratulerar, full av beundran för ditt mod. Tack för att vi fick hjälpa dig att hitta detta i dig själv. Här följer kvinnans egna ord om sin resa:

"Jag vill tacka er, för att ni fick mig att våga föda. Tacka er för en väldigt bra kurs och för en bra bok som jag läste 4 gånger....

Jag gick kursen då min förra förlossning, min första, gick så oerhört snabbt och jag vägrade föda så igen. Jag kände panik och rädsla genom hela förlossningen och minns bara en timme av kaos och panik och en enda värk!!!

Efter er kurs kände jag direkt att det var VI som skulle föda barn, inte bara jag, utan även min sambo. Det förändrade min inställning väldigt mycket. Jag förstod även sambandet mellan hur kroppen reagerar vid panik och rädsla och hur man genom andning kan få kroppen, lura kroppen egentligen, att agera helt tvärtom.

Jag beslöt ändå att bli igångsatt och få EDA bedövning, då min panik och rädsla var så pass stor. Förlossningen gick trots gele väldigt snabbt och från 5 cm till han var ute tog det knappt 40 minuter, men skillnaden från föregående gång (som tog 35 minuter utan bedövning) kan jag lätt säga att det är det häftigaste jag gjort!!!

Jag blev rädd, jag fick panik, men min sambo hade verktyg och lugnade mig. Han fick mig att sucka, att andas lugnt och vila mellan varje värk. Han påminde mig om att vara tung och andas lugnt. Jag hade mitt i allt kaos kontroll. en häftig känsla. Jag lät smärtan komma och förstod att den inte var farlig, att den förde mig närmare min son. Min sambo hjälpte mig tillsammans med en fantastisk BM på SÖS.

När krystvärkarna kom, som bara blev 5 stycken, finns det inte mycket smärtlindring som hjälper mot den tryckande känslan. Men jag minns en sekvens, jag stod upp lutande mot min sambo under de två första krystvärkarna. Jag minns känslan av att stå och tänka TUNG, och bara låta smärtan komma... När jag sen la mig ner för de tre sista krystvärkarna kom paniken krypande, nu skulle det värsta komma. Jag skrek och fick panik, min sambo sa åt mig att andas lugnt, att sucka, för jag hade ingen värk nu, att samla kraft och han påminde mig om resultatet, om vår son som var på väg.

Efter nästa värk var hans huvud nästan ute, helvete vad ont det gör, men jag var lugn. Konstig och märklig känsla, jag tänkte "snart är han här, TUNG, JA... Jannice, snart... sucka, ta några djupa andetag sen krystar du", jag såg ett slut på smärtan. Och två värkar senare var han ute!

3665 gram och 51 cm.

Stort tack! "

Tack själv och varmaste gratulationer till hela familjen.

Posted in Okategoriserad | Kommentera

Att lägga till och inte dra ifrån..

1
mars ’10
Av Susanna

I dag är glittret tillbaka. Glädjen att bara vara. Glädjen att vara jag. Access makes me beautiful! Så är det faktiskt. Jag har aldrig känt mig så vacker som jag gör nu. Sofia min vackra modiga kollega uttryckte det så bra på jobbet, i ett av våra vanliga samtal om det som nu händer när vi öppnar oss för detta. Hon sa att livet känns så mycket mer spännande nu när man vet att allt detta finns. Livet är så som det är och så som det alltid varit. Allt är egentligen samma, men samtidigt har allt förändrats. Det rum man befinner sig i är inte längre ens begränsning. Istället finns ett helt universum med en varje dag, i de vanliga vardagliga stunderna, i det vanliga lunket.  Och det gör att livet känns mer spännande! Man behövde inte ändra något bara öppna upp sig för all detta. Man lägger bara till och det coola är att det finns inget slut på den känslan. Tänk vilken gåva att jag får uppleva det. Att jag inte längre sitter i det rummet och känner att väggarna, taket och golvet är mina begränsningar.

För er som blir oroliga om jag har svävat iväg och blivit en flummig råsa bubbla :) så kan jag säga att allt annat finns kvar också. Det finns plats för adrenalin, parasympatiska nersystemet, oxytocin, m.trapezius, hypocapnia och allt annat roligt som finns också. Men detta är inte längre den enda verklighet som jag lever efter. Det finns mer och det är detta mer som jag inkluderat!! Och det är sååååå roligt!

Tacksamhet i mängder!!!!! Susanna

Posted in Okategoriserad | Kommentera

Wow! Vilka dagar!!

28
februari ’10
Av Susanna

Ok! Hemma efter fyra dagar underbar utbildning. Så expansivt, spännande, utvecklande och otroligt. Wow! Vilka insikter jag fått! och att få dela detta med dessa modiga människor!!! Tack! Tack! Tack! Ska bli spännande att få börja behandla och jag kommer att publicera en berättelse från en kvinna som jag hjälpte med hennes förra förlossning och den smärta hon bar på efter den. Tror att det kan hjälpa er mer att förstå vad det är? Eller inte? :)

Ser fram emot en spännande vecka! Fylld med doulamöten och fortsatt arbete med att sprida detta!! Är såååååå tacksam för all feedback som vi får varje vecka och på familjeliv.se!! Är nu redo för att hitta en bokagent som kan hjälpa mig med att få den översätt till flera språk så att fler kan få ta del av den!  Så vad skulle krävas för att en sån ska dyka upp!! :)

Kram och en massa kärlek!! Susanna

Posted in Okategoriserad | 2 Comments

Min lilla kompanjon

26
februari ’10
Av Liisa
Elsa i farten

Elsa i farten

Ibland känns det som att jag har svårt att hinna med min lilla Elsa. Idag får hon vara hemma från dagmamman och följa med mig på ett hembesök inför en planerad hemförlossning. De skulle också ha med sig sitt äldre barn, så jag hoppas det ska fungera bra. Vi har laddat med matsäck och böcker i väskan, då vi ska åka kommunalt ända till Vallentuna.

Imorgon hade jag också tänkt att Elsa skulle få hänga med mig, på ett annat hembesök. Då ska vi hälsa på familjen som jag bistod vid hemförlossning i måndags. Den underbara rödhårige lille prinsen. Det blir PKU-provtagning och lite allmänn uppföljning. Tror att Elsa tycker det är lite mysigt att få hänga på. Hon börjar intressera sig lite för mitt jobb och idag sa hon att alla jobbar med mammor som ska föda barn.

Ha en fin dag alla,

Liisa

Posted in Okategoriserad | Kommentera

Ikväll

24
februari ’10
Av Liisa

har jag gråtit en skvätt. Det känns alltid så skönt efteråt och då undrar jag varför jag inte gråter mer, oftare. Min kära vän Klarin, som jag tyvärr alltför sällan träffar, har för länge sedan öppnat mig för gråtens gratis-terapi. Hon hade en period då hon grät för allt. Det kunde räcka med några vackert gulröda höstlöv i solljus, för att hennes tårar skulle trilla. Gråt kan ju behöva komma av så många anledningar. Just denna kväll tror jag att jag grät över det som känns jobbigt och svårt i livet, allt jag tycker att jag försöker och försöker men ändå inte riktigt får till. Frustrationen och oförmågan. Gråten gjorde det mindre, lättare. Livet är ju aldrig bara lätt, men jag tror att gråt ibland får det där tunga att vara mindre tungt. Så, let it out! Finns inget att vänta på.

Snyftkramar till er alla fina

Posted in Okategoriserad | Kommentera

Det kom tillbaka..

24
februari ’10
Av Susanna

Det kom tillbaka. Efter stoppet kom något annat. Tänk att det alltid är så, att allting förändras, rör på sig, ändrar form. Tänk att det inte går att stoppa denna eviga rörelse. Det är ju ok när det är jobbiga grejer, då känns det skönt att det rör på sig. Men när de är allt det där man inte vill ska ändras. De där stunderna då man vill frysa tiden och fullständigt absorberas av varandet och livet. Ens barn, kärleken, mötena, älskandet, skrattandet. Ja då är det inte lika skönt att det rör på sig. Samtidigt är min önskan att vara fri i dessa stunder, också för jag verkligen tror att det blir ännu större, starkare, vackrare, skönare och roligare. Nu ska jag utbilda mig i fyra dagar och min önskan är just detta. Att vara i livet - utan att hålla fast vid det. För kanske upptäcker jag att allt det som jag krampaktigt försöker hålla fast vid bara kan bli bättre och bättre och bättre!!

I dag var jag på Lidingös MVC och informerade om boken och kurserna. Underbara kvinnor som satt där öppna och modiga. Vi delade erfarenheter och upplevelser och som Liisa brukar säga så är det unika med denna metod just att alla känner igen det, de har sett det och förstår det. Det kommer innifrån och det neda som behövs är att visa kroppen vägen. En av dessa modiga kvinnor delade med sig av sin egen upplevelse och det berörde mig djupt och påminde mig åter om varför livet lett in mig på denna väg.

Ingen kvinna ska behöva föda i rädsla och stress!! Hon ska i alla fall få möjligheten att ta ett steg från detta och på så sätt förstå vilken enorm kraft hon har inom sig! Tack för att jag fick komma fina ni!

Det händer mer spännande saker och samarbeten med bland annat SÖS! Vi berättar snart mer!!

Värme och en massa kärlek till alla modiga människor och kvinnor!! Susanna

Posted in Okategoriserad | Kommentera

Underbara tillit

22
februari ’10
Av Liisa

Blev perfekt. Tillit belönar sig verkligen ibland. Fick sova en skön natt, på morgonen var det dags att klä mig som en michelingubbe och bege mig hem till föderskan som hade slumrat sig igenom natten mellan oregelbundna och rätt glesa värkar. Tjugo minus, måste vara årets kallaste dag här i Stockholm. Höll dessutom på att gå vilse i villaområdet, men hittade till slut fram. Föderskan gissade på att hon kanske skulle vara öppen tre fyra centimeter, men det visade sig redan vara åtta!  Några timmar senare födde hon en liten prins i hela fosterhinnor. Vackert och fantastiskt som alltid och så där nära livet och vardagen som det alltid blir i egna hemmet. Missade anställningsintervjun, men fick erbjudande om att komma imorgon efter jobbet istället. Tack livet! Tack tillit! Älskar mitt jobb och tror ibland inte att det är sant att jag är så lyckligt lottad att jag faktiskt får dela dessa stunder med alla dessa underbara familjer.

Liisa

Posted in Okategoriserad | Kommentera